Billie Eilish, Christian Kjellvander, IAMX, Kris Kristofferson, Lenny Kravitz, Markoolio, Molly Sandén, Publik på Öland Roots, Oskarshamnsrevyn ”På´t igen”, Pernilla Wahlgren ”Kort, glad & tacksam”,  Sarah Dawn Finer, Stina Velocette, The 1975, Tove Styrke, Publik på Lollapalooza, VNV Nation

Ännu ett fantastiskt konsertår är över och även om 2019 för mig var ett ovanligt lugnt konsertår, så har jag fått uppleva och se en enorm variation både vad det gäller nationella och internationella föreställningar både i mindre konsertlokaler, på stora arenor och olika musikfestivaler.

Först ut, och den konserten som fick lägga ribban för året, var ett av mina absoluta favoritband VNV Nations konsert i Kalmarsalen (WOW!!!). Det är svårt att i ord beskriva hur fantastisk bra det var, VNV Nation behöver upplevas. Att Kalmarsalen gör en så stor bokning och inom en genre som inte känns som en klassisk Kalmarsalenbokning var väldigt häftigt och ren jäkla konsertmagi. Jag hoppas att det kan vara en öppning för att fler utländska artister inom alternativa genrer kommer och gör spelningar i regionen.

Ett par dagar senare fick jag en ny magisk konsertupplevelse med ännu en av mina favoriter, IAMX intog Klubben på Fryshuset i Stockholm.

Därefter var det lugnare och inte förrän i mars var det dags igen, då för att besöka Kalmarsalen två gånger, jag fick både uppleva Charlotte Perrellis ”Flickan från Småland” och en helt fantastisk föreställning med Pernilla Wahlgrens ”Kort, glad & tacksam”. Det var första gången jag såg en av hennes föreställningar och hon, tillsammans med Hanna Hedlund, Ola Forssmed, Kim Sulocki och Måns Nathanaelson gjorde en oförglömlig föreställning. Nu väntar, längtar och hoppas jag kunna se deras nästa show ”Pernilla Wahlgren har Hybris” någon gång under 2020.

I april såg jag en fantastisk och föreställning där Mollie Minott och Titti Sjöblom gjorde en musikalisk tidsresa med temat “Tre Generationerna Sångerskor”. De gjorde en bra blandning av berättelser och musik och den tredje generationens sångerska var musik och berättelser från Tittis Mamma Alice Babs liv. Jag fick även se och uppleva revyföreställning med det härliga gänget i Oskarshamnsrevyn framföra ”På´t igen”. Med grymt bra sång och skämt med lokala anknytningar underhöll dom publiken i flera dagar med slutsålda föreställningar och ofta två föreställningar per dag. Superskoj att se och gänget jobbar för fullt med en ny upplaga som kommer under våren 2020.

I slutet av Maj var det äntligen dags att besöka Gröna Lund och jag fick på kort tid se otroliga konserter med Lenny Kravitz, The Smashing Pumpkins och countrylegendaren Kris Kristoffersson.

Efter år av det återkommande fenomenet att festivaler lägger ner eller går i konkurs så var det väldigt uppfriskande och glädjande nyheter när man fick veta att Lollapalooza skulle komma till Sverige och äga rum på Gärdet i Stockholm. Så efter lång väntan, längtan och enorm nyfikenhet var det äntligen dags, i slutet av Juni öppnades portarna till festivalen och 56 000 besökare fick tre magiska sommardagar med blandning av musik och genrer, internationella storheter som: Billie Eilish, Foo Fighters, Greta Van Fleet, The 1975 och många fler, men även svenska storheter som Mollie Sandén, Hurula, Tove Styrke, Markus Krunegård, ja listan på oförglömliga spelningar är lång och hur gärna jag än velat, så var det helt omöjligt att hinna se allt jag egentligen velat se, men det var ett lyxproblem. Glädjande nog fick vi veta att Lollapalooza blir av i Stockholm även under 2020, så nedräkningen till den festivalen är redan i fullgång.

Helgen därefter när vi kommit in i Juli var det dags för den årliga musikfesten Latitud 57 i Oskarshamn. Trots periodvis ihärdigt regnande så lockades ändå en stor publik med 8000 besökare ut för att se en bra blandning av musik där dom flesta borde kunna hitta något som faller i smaken, årets upplaga bjöd på konserter med exempelvis: Linnea Henriksson, Louisiana Avenue, Ulf Lundell, Norlie & KKV, Lisa Miskowsky, Weeping Willows, Janice, Sean Banan med flera.

Kort därefter var det äntligen dags för en av mina absolut favoritfestivaler och dags att ta bilen till Sandbergen på Öland för att ännu en gång få besöka Öland Roots. En festival som är så fantastiskt härligt kärleksfylld och befriad från den stora kommersen som ofta finns på festivaler. Även om jag inte är en traditionell besökare utan är där för att jobba, så känner jag mig otroligt välkommen. Besökare i alla åldrar från små barn till pensionärer njuter av den härliga reggae & dancehall musiken, den vegetariska kosten som erbjuds med bra variation för alla smaker och inspiration från världen alla hörn. Den fantastiska platsen kan inte beskrivas bättre än som en liten paradisoas insprängd i en glänta omgiven av vacker tallskog och med närhet till Kalmarsund, så om man skulle vilja ta sig ett bad i sommarvärmen så är det bara ett stenkast från festivalområdet. Ja, Öland Roots har verkligen en speciell plats i mitt hjärta och en festival jag börjar sakna direkt då den tagit slut.

Därefter rullade festivalsommaren på och jag fick äntligen se Christian Kjellvander live, en artist jag av olika anledningar missat när han spelat tidigare, men i sommar var det dags på Gröna Lund och ren jäkla konsertmagi levererades. Jag fick även se Timo Räisänen tolka Ted Gärdestad, som glädjande nog lockade ut stor publik på Lilla Torget i min hemstad Oskarshamn.

Borgholms Slott leverera liksom tidigare år mängder av bra konserter. Jag var där tre gånger och såg Ulf Lundell, Hov1 och andra upplagan av Borgholm Brinner som jag glädjande nog fick höra även kommer köras i Dalhalla, men strax efter den nyheten fick jag den tråkiga nyheten att Borgholm Brinner tar paus från Borgholm under 2020.

När vi sen kommit in i september började konserterna lugna ner sig igen. Men jag hade förmånen att fotografera under evenemanget ”Våga Fråga” till förmån för Suicide Zeros viktiga arbete, som arrangerades i Blomstermåla Folketshus, en bra blandning av musik och en av mina favoritartister Janice framförde en mer intim och avskalad konsert en jag sett tidigare, annorlunda och som alltid fantastiskt bra. Under kvällen fick jag även upptäcka en för mig helt nya artist Viktor Olsson från Stenungsund, en superbra och underhållande artist som jag kommer hålla koll på och glädjande nog fick jag veta att han kommer tillbaka till Blomstermåla Folketshus under 2020.

Under hösten och vintern blev hände tre för mig riktigt stora konserthändelser. Det första var att äntligen få se Of Monster and Men igen, det har dröjt sen 2012 då jag såg dom på ett fullsatt Debaser Slussen, minns fortfarande den långa kön som ringlade bort mot Gamla Stan, men den här gången på en i jämförelsevis enormt stor scen på Annexet i Stockholm. Det andra var att jag såg och fotograferade när Markoolio intog Globen, och även om jag inte är något superfan av hans musik när jag sitter och lyssnar hemma så är hans konserter alltid extra allt, en helt fantastiskt entertainer som bjuder på storslagna shower och inte minst på sig själv. Varje gång blir man påmind om att all musik han spelar varit / är en hit eller iallafall så man hört den tillräckligt många gånger för att texten och melodin etsat sig fast och man kan sjunga med vare sig man vill eller inte, helt jäkla fantastiskt.

Det tredje och konserten som fick avsluta mitt konsertår 2019 på samma plats som den började. Återigen är det en artist jag velat se länge, det är Sarah Dawn Finer, med band som intar Kalmarsalens sen. Det är en julkonsert, vackert inramat och otroligt stämningsfull. Så det är Sarahs fantastisk röst och scennärvaro som är så jäkla bra att man tappar hackan som får avluta ännu ett fantastiskt konsertår. 

Trots att det varit en lugnare år så har jag hunnit fånga en hel del fantastiska konserter och shower. Under 2020 hoppas jag att det blir mycket mycket mer. Redan nu ser februari och mars ut att kunna bjuda på en hel del bra och spännande musik. Så jag hoppas kunna fotografera så mycket som bara går av det konsertsverige har att erbjuda under 2020.