Debaser Slussen

Lördagen den 28:e September 2013 stängdes ridån för sista gången på Debaser Slussen. Efter mer byråkrati än jag trodde kunde vara möjligt så kom beslutet i fredags; Debaser Slussen får stänga för gott. In i det sista har vi hoppats att verksamheten ska få vara kvar tills rivningen av Slussen börjar men så är inte fallet, ens efter 22 000 insamlade namn.

Vi är tusentals och åter tusentals som haft många underbara minnen från den här platsen. Jag (Lotta) har under en lång tid kallat detta för mitt andra vardagsrum, här känner jag mig hemma.

Vad är det då som är… förlåt, var så unikt med Debaser Slussen? Kanske är det att det ligger precis där Mälaren går ut i Östersjön, det ligger mitt i Strömmen men det är ändå lugnt. Kanske är det att det är intryckt under en vältrafikerad bilväg. Kanske är det att allt är så slitet och hoplappat och alltid har levt under ett rivningshot och man vetat att det inte kan ligga kvar för evigt. Kanske är det de svarta väggarna och taket som gör stället så mörkt. Kanske är det takhöjden som gör att med lite vilja och goda vänner kan man hänga från taket eller hålla i det när man balanserar och flyter runt ovanpå sina nya vänner. Kanske är det höjden på scenen och avsaknad av vakter och stängsel som ger en närhet till artisterna. Kanske är det artisterna. Kanske är det de anställda. Kanske är det publiken. Själv tycker jag det är en blandning av alltsamman som har sprängt in magin i väggarna under årens lopp och gör att stället fullkomligt dryper av musikhistoria.

Band: Markus Krunegård, Invasionen

Datum: 28 september 2013

Plats: Debaser Slusssen

Ort: Stockholm

Arrangör: Debaser

Christers favoritminnen:

  1. Atari Teenage Riot – Bandet som för mig är synonymt med Digital Hardcore och mina stora favoriter runt millennieskiftet. Tanken på att jag plåtat dem på Debaser Slussen känns fortfarande overkligt, då är det skönt att kunna blicka tillbaka på de här bilderna. En av mina klart mest minnesvärda spelningar någonsin. Stenhård musik från början till slut, trångt, varmt, svettigt och utan fotodike. Minns hur jag gick där ifrån genomsvett, full av blåmärken efter allt röjande i publiken och lyckligare än jag var just då kan man nog inte vara.
  2. Enter Shikari – Ännu ett band med enorm energi och stenhård ljudbild. En hård och svettig spelning och  jag gissar att alla som var där vet vad jag menar: musiken, publiken och miljön lyfter varandra till en otroligt minnesvärd konsertupplevelse.
  3. Honningbarna – Att haft äran att se ett så ungt och galet bra punkband på Debaser Slussen är sann magi. Bara minnet av se hur de tar sig fram genom publikhavet för att sen klättra upp på scenen, så coolt! Fullt ös från början till slutet då den karismatiska vokalisten Edvard Valberg länge surfar runt på publiken.
  4. Of monsters and men – Bandet som fått oss att lyssna på låtar som “little talks”, “six weeks”, “love, love, love” och många fler. Minns hur jag gick i ett råkallt och regnigt Stockholm till den här konserten. En kö som ringlade från entrén och långt bort, tror inte jag sett så lång kö någonsin tidigare vid Debaser Slussen. Sen dess har det hänt mycket och bandet har spelat på stora scener runt hela världen. Det är en otrolig känsla att tänka att bara för drygt ett år sen gjorde de spelning på ett fullsatt Debaser Slussen.
Lottas favoritminnen:

  1. The Happy Hippo Family – En glädjeexplosion utan dess like, jag levde på den i veckor efteråt och gör det fortfarande.
  2. Biffy Clyro – Fick jag drömma ihop en enda spelning så skulle det vara detta band på denna scen. Helt klart en dröm som gick i uppfyllelse, dessutom fick jag möjligheten att sitta nervöst som ett skolbarn på första dagen i skolan med svettiga händer vid bordet längst in i lokalen, under alla posters och vänta på att få intervjua en av mina största idoler.
  3. Suicidal Tendencies – Sällan har jag sett ett sånt ofanligt tryck, drag och fullständigt kaos, mer moshande och stagedivande än jag sett i hela mitt liv, sammanlagt. Jag kommer för alltid minnas även den kvällen.
  4. Khoma – När Khoma spelade på Slussen lyckas sångaren mitt i sitt röj hoppa och slå i huvudet i taket så han spräcker ögonbrynet. Blodet flödar men konserten fortsätter, mer rock n roll än så blir det inte!

Här kan du läsa om alla våra bevakningar från Debaser Slussen.

Sista kvällen

Kvällen till ära spelar två hemliga band inne på scenen och flertalet DJs förgyllde stämningen. Det var fullt redan tidigt och efter ett tag får man veta ryktesvägen eller genom ledtrådar (som namnet på gitarrcaset på scenen) vem som skulle komma. Vi får se Markus Krunegård med vänner och Invasionen med frontfiguren Dennis Lyxzén (bland annat Refused). Den sista låten som ekar ut från Slussens scen blir Invasionens “Hatet”.

Festen fortsätter långt in på småtimmarna och Debaser Slussen avslutas verkligen värdigt med en stor brakfest.

Bilder på Krunegård:

Bilder på Invasionen:

Tack

Vi vill rikta ett stort TACK till alla anställda, band och publik för att ni varit delaktiga i alla magiska tillfällen som vi har fått äran att uppleva på Debaser Slussen. Det är med stor sorg som vi tar farväl av denna legendariska scen. Vi avslutar med Markus Krunegårds sista ord för kvällen;

Tack så mycket och vi ses efter döden.

Text & bilder: Christer Tille & Liselott Lindberg