Det blir en jäkligt bra, avskalad och rå känsla. I sommarvärmen blir det även en riktigt varm och svettig lokal, som perfekt för musiken! Närheten till banden och möjligheten till stagedive, mosh- och circelpits är väldigt bra och under fler av akterna så är det otroligt intensivt. Det är fantastisk att se hur det återkommande och med tydligt tillit till övrig publik, att man springer upp på scenen och kastar sig ut i händerna på främmande människor för att sen surfa runt på publiken för en stund.

Dagen bjöd på väldigt mycket bra och blandad musik. Oskarshamnsbandet Achilles får öppna festivalen och börjar spela klockan 13:30 de gör en väldigt bra och intensiv spelning. Jag blir dessutom påmind om att det var länge sen jag såg dem live. Vet inte om det är sommarvärmen, men tyvärr är det inte mycket publik och den som är på plats håller sig väldigt lugn.

Därefter får vi se band som Angers curse, Earn you scars och Diskonto kliva upp på scenen och även om de gör det bra så är det något som jag saknar och publikmängden varierar så är det förhållandevis lugnt.

Sen så plötsligt händer något, malmöbandet Hårda tider intar scenen. De har inte kvällens största publik, men det gör ett väldigt tydligt avstamp för dagen, sjukt vilket, energi och här ser man riktigt kontakten mellan bandet och publiken. Så fort mikrofonen sänks, om så bara för en sekund så finns där en exalterad publik som fullständig skriker ur sig texterna. Hårda tider är ett band som jag bara lyssnat på lite tidigare, men efter ikväll kommer jag lyssnar mer och hoppas jag kan se dem snart igen.

Kvällen flyter sen vidare på med spelningar av Gatans lag, Drabnes, Outlast och Undergång.

Därefter är det dags för Municipal waste att inta scenen och de gör de på ett fantastiskt vis. Jag har själv inte lyssnat så mycket på dem tidigare, men lyssnade mig lite mer varm på bilresan till Motala. Men jäklar vilket tryck och energi, från början till slut. Bandet levererar sin energiska Hardcore i högt tempo. Det är så gott som fullsatt i lokalen, trycket framme vid scenen är fantastiska roligt att se. Förutom alla stagedives som inte bara avlöser varandra, ganska ofta så är det fler än en person som kastar sig ut i publiken så får vokalisten Tony Forresta snabb respons på sina krav av circelpit och ”wall of death”. Galet bra spelning och även det här är ett band jag riktigt fick upp ögonen för ikväll.

Slutligen så är det dag för det jag väntat på i flera år, kanske inte i sträck, men ja, jag har längtat. Madball – live.…..det är en mäktig tanke som nu kommer bli av. Redan under soundcheck så märks det att många är där och många har liksom jag längtat. Det är egentligen omöjligt att beskriva den här spelningen på annat vis en ”dröm som går i uppfyllelse”, lite oväntat att jag skulle få uppleva det i en lokal i Motala, men jäklar så rätt och bra det är. Bandet kliver in på scenen med en pondus och attityd så jag redan innan första tonen, totalt kan underkasta mig bandet och säga att det är en fantastisk spelning och det är precis vad det är, helt jäkla fantastisk. Tyngden i hela konserter är underbar, vokalisten Freddy Cricien rör sig i högt tempo fram och tillbaka över scenen, med bra publikkontakt som verkligen når ut. Publiken framför scenen håller samma stil, energi och tryck som på Municipal wastes konsert fast ännu mer intensivt.

Det här var sammanfattningsvis en helt grym upplevelse, där jag både fick se band jag velat se länge och dessutom upptäcka för mig nya band. Dessutom så var det fantastiskt roligt att få möjligheten att vara på en renodlad hardcore festival. Längtar redan efter nästa års upplaga, det här gav en galen mersmak!