Bara tanken på dem, att läsa eller höra deras bandnamn: ”The Happy hippo family” så blir jag glad långt in i hjärtat. De är så sjukt bra och förmedlar så mycket värme, energi, glädje och kärlek så det är svårt att uttrycka på ett bra sätt. The Happy Hippo Family måste ses och upplevas live för att verkligen förstå vad jag menar.

De börjar konserten till tonerna och körsången av sin låt ”hippomania”, därefter sparkar konserten i full gång med upptempo och engerifyllda låten ”Seattle for gold” följd av ”R u injured”, därefter får vi höra nya låtar som ”Bicycle”, ”Summer serenade” och många många fler fantastiska låtar. Som vanligt bjuds det på en konsert med en enorm festkänsla där publiken dansar och sjunger med till musiken under hela konserten, som avslutas med underbara ”strange town”.

När jag tittar mig omkring i publiken så blir jag påmind om sommarens Emmabodafestival där jag ofta såg skyltar med texten ”spela shoreline”, även ikväll ser jag en sån skylt. Jag kan inte låta bli att le lite extra, en fantastisk men väldigt lugn låt av Broder Daniel, som skrevs för över 10 år sen. Att se en skylt att man vill höra den låten, på en The happy hippo family-spelning. Ja, jag blir glad och ler lite extra för mig själv. Men den fulltständigt oväntade känslan och glädjeruset när jag inser att Martin tillsammans med övriga bandmedlemmar, bryter sin låtlista och faktiskt spelar Shoreline(!!!) vi får inte höra hela, ”det sparar vi till efterfesten”. Jag säger det igen, glädjen och lyckoruset över det oväntade, att bandet utan problem kan lämna sin låtlista, är så självsäkra och samspelta, så de utan problem kan bjuda på sig själva, ja jäklar så coolt, ännu en gång får jag bekräftat vilka fantastiska musiker de är.

Musiken jag väljer när jag ska köra hem, vilket tar knappt en timme är komiskt nog The happy hippo family. Att jag efter en fantastisk konsert ännu inte är mätt utan egentligen ännu mer hungrig på deras musik, säger ju en hel del. Otroligt och så jäkla bra!

Hoppas nu verkligen att det inte ska ta ett helt år till jag får se dem igen!

 

 

Three green tree är ett stockholmbaserat band som jag hade förmånen att stifta bekantskap med tidigare i somras under Lilla Rookie, ikväll spelade det på Metropol i Hultsfred. De spelar en jäkligt bra och spännande pop-rock musik som jag fastnade för väldigt fort. Vi fick tidigt veta att de i frånvaro av trummor valt bort några låtar och ersatte med covers istället. Utan trummis så fick jag en känsla av att det skulle bli lite mindre rockigt. Men när jag hör hur de gör en cover på Mando Diaos ”dance with somebody”, då inser jag helt klart att det går att köra rockigt även utan trummor.

Jag hade väldigt gärna sett konserten med trummor. Men jag kan inte annat säga än att ikväll fick jag en riktigt wow-upplevelse, bra musik, mycket energi och en härlig kontakt till publiken. Ett extra härligt ögonblick är när bandmedlemmen Olof verkar uppriktigt rörd och glad över att den entusiatiska publiken sjunger med i texterna och periodvis överröstar bandet! Inför sista låten hörs en tydlig och högljudd önskan efter låten ”Simenameno”, en fantastisk låt som verkligen etsar sig fast. Vet inte hur många gånger jag kommit på mig själv att jag sitter och nynnar på den. Den är grymt bra och publikens önskemål besvaras!

Three green tree är ett för mig ganska nytt band som jag absolut kommer hålla koll på i framtiden!

 

Band: The Happy Hippo Family

Support: Three green trees

Datum: 14 september 2013

Plats: Metropol

Ort: Hultsfred

Arrangör: Groupie