Amerikanska Dropkick Murphys spelar folk-punk! En fantastisk blandning som för ihop energin, arbetarbudskapet och öset från punken med  irländsk/skottsk folkmusik och man använder sig av (förutom de traditionella instrumenten) banjo, säckpipa, dragspel, flöjter med mera.

De är först ut på onsdagen som är första dagen med större spelningar! Publiksiffran uppskattar jag att vara någonstans mellan 10 000 och skitmånga.

Låtarna är korta, intensiva och byter av varandra i ett hejdundrande tempo. Efter 15 minuters speltid är man inne på låt nummer sju eller något sådant och efter en kort uppmaning från Dropkick Murphys så är publiken igång ordentligt, man är inte svårflirtade här inte, som publiken törstat och längtat.

Man lyckas dessutom få tyst på hela den enorma publikmassan och ha en tyst minut samt tillägna låten “Forever” till Victor som var ett stort fan och tydligen gick bort på spåret här i närheter för ett par dagar sedan.

Efter den känslo yttringen är det tillbaka till fullt ös hela vägen in i kaklet. Högljött? Jag hörde inte godståget som gick förbi på andra sidan scenen mitt i allt. Perfekt med andra ord! När man sedan kör igång ett AC/DC cover är jag i några sekunder övertygad om att det är “Thunderstruck” (Hade ju varit perfekt med tanke på gårdagens blixtnedslag) men det var “TNT” visade det sig ganska strax. Men en riktigt bra version och den mottogs mycket bra av publiken med “oi! oi! oi! oi!“. De avslutar med lugna “Kiss me I’m Shitfaced” då passar en av sångarna på att gå ner och hälsa på publiken.

Dropkick Murphys lägger ribban väldigt högt för hela festivalen, spelningen har allt: ett jäkla ös, variation, personlighet, självförtroende, själ, glädje och galenskap. Den får min första femma någonsin. När jag går därifrån kan jag inte låta bli att undra: Hur ska det här gå resten av festivalen? Kommer någon lyckas toppa det här?

Betyg: *****
Datum: 27 juni 2012
Plats: Fantasia, Peace & Love
Ort: Borlänge
Publik: Massor