Det här är långfredagen som gärna får vara lång, för ikväll är Graveyard på besök i Norrköping. Med sig har dem rocktrion Factory Brains.

Förbandet Factory Brains går på till en nästan tom lokal, men som på befallning av tonerna från första låten sluter det upp några klungor framför scen. Bandet har en härlig energi och rör sig i takt med musiken på ett obesvärat och naturligt sätt. De ligger i det stora hela under samma genre som huvudbandet, Graveyard, men känns på något sätt modernare och fräschare. De har mer genomgående tempo och en renare ton. Kanske ett Graveyard 2.0. Även om det känns fel att inte ge dem en helt egen genre att regera över, för redan efter några låtar blir komplimanger ropade från den spridda publiken. Bandet tackar och bockar och svarar med att köra av ännu en rad av låtar i klass med band mycket större än dem själva. Jag suger i mig stämningen de sprider och blir nästan besviken när jag inser att sista låten går till ända. Det här är ett band jag kommer hålla ögonen på.

När Graveyard går på så är det betydligt mer människor i lokalen, men de står glest utspridda framför scen. Bandet öppnar starkt med en låt många i publiken tycks känna igen, och det känns som om man direkt förs tillbaka till en rökig rockklubb på 70-talet. Det är inte bara mustacherna, de vida byxbenen och det långa håret som anammar ett tidigare årtionde, utan även musiken känns rotad i en äldre rockscen. Det är en väl utvägd blandning av långsamt men kraftfullt och snabbt men välspelat. Temposkillnaderna flyter felfritt genom låtarna och publiken tycks dras mot scenen låt för låt. Bandet lever sig in i musiken, men i början är det alltför sällan i samspel med varandra. När deras utspel till slut möter varandra så spricker de individuella bubblorna de varit i och scenen känns som den perfekta storleken för bandet. Men jag tänker ändå att Flygeln är för stor för dem. Inte för stor fenomenet som är Graveyard, utan för det scenspråk och den känsla som är så förankrad i dem och deras musik. Jag vill ha trångt och mörkt och svettigt och rökigt. Nu är publiken så gles att jag enkelt kan navigera mig fram och bak och åt båda sidor. Positivt för mig, negativt för känslan.

Trots minimala brister i interaktionen bandmedlemmar emellan så kompenserar de gott och väl för det i energi och musikalitet. De levererar en väldigt bra spelning, som har rätt tryck på rätt ställen. De har dessutom en förmåga att skriva musik som känns dramaturgisk med sina många lager och sköna uppbyggnader. Något som skapar intresse och positiv respons från publiken.

Det jag tar med mig från Flygeln ikväll är dock den positiva överraskningen i förbandet Factory Brains som jag inte hade hört talas om före ikväll.