Stockholm Rocks är en endagsfestival som hålls på Tyrol, Gröna Lund. Vi får ikväll se T N T, H.E.A.T, Gus G, Marty Friedman, Reckless Love och Imber. En blandning av nya “up & commers” och gamla godingar.

Som konferencier hade vi ibland Anders Tegnér som guidade oss mellan banden med anekdoter från 80-talet.

Men vi börjar från början och tar det hela kronologiskt:

Betyg: *****

Band: T N T, H.E.A.T, Gus G, Marty Friedman, Reckless Love, Imber

Datum: 3 maj 2014

Plats: Tyrol

Ort: Stockholm

Publik: Halvfullt som mest

Arrangör: Sun Hill Production 


Imber:

Först ut ikväll är Imber från Stockholm. De går på redan klockan 15.15. Publiken har inte riktigt hunnit hit än och de som är här är förhållandevis nyktra. Detta hindrar dock inte Imber från att ge sitt allt och de är riktigt, riktigt bra. De hamnar lätt på min lista över favoritnykomlingar. De är tunga men har riktigt bra gung och melodier. Lokalen värms fort upp och jag kommer absolut hålla koll efter dem i framtiden.


Reckless Love:

Idag är det första gången finska Reckless Love står på scen i Stockholm. Men det är inte första gången på scenen, det märks. Med en härlig energi får de fart på den trekvartfulla lokalen och sångaren får mig gång på gång att tänka på David Lee Roth i sina bästa dagar. Men med bättre hår och högre sparkar. De är underhållande på scenen och musiken är lätt att ta till sig och hänga med i. Musiken får mig att tänka lite på Def Leppard i sina glansdagar. Reckless Love är ännu ett riktigt bra band.


Gus G:

Man verkar inte kunna prata om Gus G utan att nämna att han spelat med Ozzy. Stort, men gamla meriter. Ikväll får vi en gravt gitarrbaserad rock där Mats Levén (Candlemass) gör en strålande insats på sång. Gitarrgnideriet går dock lite till överdrift för min smak.


Marty Friedman:

Så var det dags för nästa gitarrhjälte; Marty Friedman från tidigare Megadeth (mina barndomsidoler). Marty och Gus delar basist och trummis på den här turnén, men Marty har med sig en extra gitarrist. De kör helt instrumentalt och det känns som frånvaron av sång faktiskt är en bra idé, alla gitarrer tar tillräckligt med plats. De känns mycket tyngre och mer samstämmiga och alla musikers kompetens visas upp.


H.E.A.T:

När H.E.A.T går på är äntligen är lokalen åtminstone halvfull och vi får lite riktig allsång för första gången i kväll. Det är riktigt bra drag, härlig energi och den självklara frontfiguren Eric Grönwall borde bli ny talesman för ett visst batteriföretag om de vill dumpa sin kanin. De vågar lugna ner det emellanåt så vi får den där härliga kontrasten i musiken. Senaste skivan “Tearing Down The Walls” innehåller även den dessa kontraster där de vågar ta det lugnt emellanåt och även den är riktigt bra. De får överlägset bäst publikrespons i kväll och vi får kvällens första, och vad jag kan se, enda crowdsurf (Eric, så klart). De var anledning att jag kom hit i kväll och de levererade riktigt, riktigt bra.


TNT:

Norska TNT från Trondheim började släppa skivor på 80-talet. Det känns lite som att folk har droppat av, det har varit en riktigt lång dag för oss som varit här hela dagen. Men gubbarna ger järnet och Ronni Le Tekro vinner bland alla dessa gitarrhjältar lätt kvällens gitarr-min.


Sammanfattning

Mycket bra musik ikväll men jag hade helt och hållet vänt på line-uppen. För mig var de tre “nya” banden absolut bäst. Såväl H.E.A.T, Reckless Love och absolut Imber hoppas jag få se snart igen. Hade man strukit de tre lite äldre banden hade evenemanget lätt hoppat upp med minst en stjärna till.