Therapy? från Nordirland hade en riktig storhetstid i mitten av 90-talet. Vi känner igen låtar som Diane, Nowhere och Screamager. Sedan storhetstiden har de fortsatt spela in nytt material och turnerat i liten skala. I kväll spelade de på Göta Källare i Stockholm. 

Det första jag (och alla andra) slås av när vi kommer hit är att det blir alkoholfritt ikväll. Läsk och folköl säljs i baren. Hur ska det här gå? Nåja, det finns 10 andra krogar på snubbelavstånd som gärna hjälper till med just det bekymret. Hoppas bara publiken hittar tillbaka tills banden går på.

När göteborgsbandet Silver Silver går på är lokalen knappt kvartsfull men de levererar ändå ett jäkla drag och en härlig energi på scenen. De gör tydligen sitt andra gig någonsin idag, premiärgiget var igår. Jag vet inte, men jag vägrar tro att dom inte stått på scenen tidigare. Bra musik och härlig fart på scen.

Therapy? kommer in på scenen och bara äger den som de rockstjärnor de är. De får genast igång publiken (åtminstone de längst fram) och det är ett härligt drag på publiken som hoppar, klappar, sjunger och är artiga(!) mot varandra.

De har en fantastisk energi på scenen och Michael McKeegan (bas) hoppar konstant upp och ner. Vi får höra en salig blandning av nya och gamla låtar och de täcker in största delen av sin dryga 20-åriga karriär. Det råder allmän allsång under ”Die Laughing” som man tillägnar Kurt Cobain och Amy Winehouse. De får fantastisk respons även på tex ”Screamager” och under ”Nowhere” får vi tom en liten moshpit! De avslutar med en riktigt tung upptempo version av deras ”Diane” som i original till och med hade stråkar.

Det här med alkoholfria konserter är i alla fall i min uppfattning fantastiskt, stämningen blir lite mer uppsluppen, lite mer respektfull och mycket mindre hätsk. Kanske är det avsaknad av alkohol, kanske är det för att uppskattningsvis 99% av publiken var över 35. Nu fattas bara att alla andra också återupptäcker den fantastiska energin och känslan som lever kvar och frodas hos Therapy?.