Sverige har fått en modern multiarena som ger möjlighet till arenashower även under vinterhalvåret, men invigningen ger mig blandande känslor.

Jodå, jag fick en “Åh herrej….”-känsla när jag klev in på arenan från pressrummet och för ett litet ögonblick drunknade i vad som med svenska mått mätt är en väldigt stor arena,  och förväntansfullt tog min plats på pressläktaren. Tiden innan showen började spenderade jag gladeligen med att knäppa bilder på olika tekniska lösningar för att kunna studera dem lite närmare.

Showen drog igång på utsatt tid, fattas bara annat det var ju direktsändning.

Efter det inledande Gånglåt vid Midsommar där arenafärgerna representeras på långa tyggobelänger från taket, och en del imponerande luftkonster så tar Mustasch med sig Orphei Drängar in i Double Nature som följs av Andante Cantabile och det är här någonstans som showen tappar all form av röd tråd. Hårdrock som följs av körsång som följs av Ronja Rövardotter?

Resten av showen känns formatmässigt som en avsmakningsmeny där Äppelpaj och Vaniljsås följs av Stekt Strömming som följs upp av en fördrink. Missförstå mig nu rätt, de enskilda numren är skickligt genomförda och visa moment ger mig lättare rysningar (Varghundarna som sprang fritt under Ronja Rövardotter hade jag aldrig under en livstid kunnat gissa, och Tommy Körberg i Anthem.) Men, det är helheten som saknas.

Men den tekniskt intensiva showen påvisar ett par styrkor i arenan som sådan. Scenbyten sköts smidigt och snabbt från alla tänkbara ingångar tack vare stora ytor för uppställning av material bakom ingångarna. Detta bådar väldigt gott inför kommande storproduktioner.

Så, jag tänker sammafatta det hela med hjälp av en filmtitel.

The Good…

  • Arenan innebär att vinterhalvåret nu är öppet för spelningar av arenastorlek. Jag gillar’t!
  • Vissa saker i showen var totalt oväntade, Varghundarna, och motorcykelkortegen sticker ut.
  • Arenan tömdes oväntat snabbt på publik efter showen.

 

…the bad

  • Showen som helhet faller platt, ingen röd tråd, märkliga duetter och vissa artister har definitivt passerat sitt “bäst före”-datum.
  • Säkerheten vid pressfållan. Statsminister, Utrikesminister och Kronprinsessan på en meters avstånd… och ingen som helst säkerhetskontroll av de Sjuttio(?) fotografer och minst lika många väskor som stod där.
  • Det trådlösa nätet som ska klara 30 000 samtidiga användare orkade inte. (Kan någon förklara för mig varför man lagt alla accesspunkter på samma kanal?)

 

…and the ugly.

  • Personlogistiken utanför arenan! Det var verkligen osannolikt mycket folk på väg mot pendeltågsstationen och trafiken stod verkligen still. En kamrat sade något i stil med “Jo, och det finns ju inte ens några vattenhål att ramla in på som det gör kring Globen”. Jag förstår att det inte är gjort på en handvändning att sätta in extra pendeltåg. Men något behöver göras vad gäller persontransporten ifrån arenan. Själv valde jag att ta en uppfriskande promenad till Solna C och smet ner i tunnelbanan. Det var länge sen femton minuters promenad sparade mig så mycket tid.

 

Betyg: *****
Datum: 27 oktober 2012
Plats: Friends Arena
Ort: Solna
Arrangör: Friends Arena
Publik: Fullsatt