Postpunk och goth på dansbanan i Tanto

Jag passerar Zinkensdamm där fotbollsspelarna fortfarande är i full gång och fortsätter längs Ringvägen mot Tanto. Svänger ner på en tvärgata och går förbi en gammal husbilsuppställning som ser ut att ha stått där i hundra år. Framme vid adressen ligger ett gulnat hus med årtalet 1750 på en skylt, men det är inte där konserten ska vara. Vid sidan hittar jag en liten ingång som leder in på en parkliknande bakgård.

Det är lite som att kliva in i Jonatan Lejonhjärtas Körsbärsdalen. Lummigt, med bänkar mellan träden, och där borta i hörnet en gammal klassisk dansbana med kulörta lampor och en trång scen. Det är här kvällens kultur, konst och musik ska komma i ett och samma paket.

Jag hade ingen aning om vad jag gick till. Den här spelningen bokade jag på ren magkänsla, för att Sofia verkade spännande som gitarrist och som konstnär. Ibland får man rätt.

Jag möter Sofia före konserten, och hon börjar vänligt och tålmodigt förklara sin resa. Hon uppträder ensam, men har ändå en orkester med sig i form av studioinspelade ljud och ljudeffekter. I händerna har hon en sliten orangeröd elgitarr där gaffatejp håller delar på plats.

Musiken är en blandning av postpunk och goth, och skivbolagets text kring senaste albumet lägger till alternativ rock. Sofia själv har genom åren beskrivit sin musik som elektronika med rötter i rock och noise, och alla tre beskrivningarna får plats i det som händer på dansbanan. Hon växlar mellan låtar där gitarren bär och låtar som är ren sång mot de inspelade ljuden. Och hon bjuder verkligen på sig själv. Hon vandrar ut i publiken och sjunger mitt ibland oss. Under kvällens gång skalar hon av sig lager efter lager av kläder och står till sist på knä i en glittrig topp och tights, i en kontakt med publiken som är svår att beskriva som något annat än magisk. Publiken vägrar släppa taget, och Sofia ropas in på ett extranummer.

Nick Cave är en av influenserna. Några dagar tidigare hade hon stått i publiken på Way Out West i Slottsskogen, och när han lutade sig ut över publikhavet var det hon som höll emot under hans ben. Hon berättar det som en stark upplevelse, så jag förstår att det betydde något speciellt.

Sofia Härdig är tillbaka i Stockholm efter några år i Malmö och har hållit på sedan tidigt tvåtusental. Hon skriver, sjunger, spelar och producerar själv. Som barn gjorde hon melodier och stämmor till ljudet av dammsugare, bilmotorer och båtmotorer, vilket enligt henne själv drev föräldrarna till vansinne. Gitarren till trots är hon skolad trumpetare, och hon spelar dessutom en rad andra instrument. Våren 2003 åkte hon till New York och spelade på CBGB’s, The Kitchen och Arlene’s Grocery med bandet Sofia Härdig and The Needles. Med på den resan var John Essing, gitarrist i bob hund, som sedan dess är hennes mest långvariga musikaliska partner. Hon har fått STIM-stipendiet fyra gånger och Konstnärsnämndens arbetsstipendium tre gånger, och har nominerats till Årets kompositör.

Senaste skivan heter Lighthouse of Glass och kom den 11 april 2025. Det är hennes nionde album. Hon skrev det i självvald isolering under nästan två år, en låt om dagen enligt henne själv, och valde sedan ut tio av dem. På skivan medverkar bland andra Bebe Risenfors, känd från arbeten med Tom Waits och Elvis Costello, som hörde av sig till henne efter en konsert och blev kvar.

Platsen förtjänar också ett ord. Ekermanska malmgården ligger på Södermalm och har namn efter justitieborgmästaren Carl Fredrik Ekerman, som köpte två stugor på tomten på auktion i juni 1770, tjugo år efter årtalet på skylten. Gården är blåklassad av Stadsmuseet, den högsta klassen. Högalids hembygdsförening ansvarar för den i dag, och sedan 2023 arrangerar Porter & Thorells Syndrom konserter på dansbanan under namnet Ekermanska Folkparken.

På vägen hem känns det hela lite surrealistiskt, som om jag faktiskt har varit i Körsbärsdalen. Men jag vet ju att det jag bär med mig är ett stycke scenkonst från en sval augustikväll i utkanten av Södermalm. Det enda jag saknar är att få höra henne spela trumpet!

Lineup
Sofia Härdig: sång, elgitarr, förinspelade ljud och ljudeffekter