Tenacious D spelade på Panoramascenen på Bråvalla.
Tenacious D är en humorduo från Los Angeles och består av den kände skådespelaren Jack Black och Kyle Gass. Man kan väl lite enkelt beskriva det som väldigt teatralisk och berättande hårdrock. Jag har länge varit nyfiken på hur Tenacious D är på scenen, musiken har man ju följt i många år och nu linjerar äntligen stjärnorna. Bandet är en utav fredagens headliners och har dragit riktigt mycket folk.
De inleder bland andra med ”Kickapoo” och fortsätter med en låt de sällan spelar: ”Master Exploder”. Detta för att uppmärksamma att det är tio år sedan filmen ”Tenacious D in The Pick of Destiny” med tillhörande platta hade premiär. Det är nog egentligen här någonstans det spårar ur. I slutet av låten så ”pajjar backtracksen” och det övergår i Milli Vanillis ”Girl You Know It’s True” något som gör Gass så skamsen att han ”går av scenen och tar livet av sig”. Tämligen underhållande liten scen. (Han uppstår mirakulöst en halv låt senare)
Sedan följs detta av att Jack Black skäller ut sin roddare, bara för att hedra honom sen igen med låten Roadie. Vi får besök av Satan själv på ett par låtar (som för övrigt har en fantastisk röst) men showen bär inte. Enda gången han släpper loss musikerna är i slutet och det kanske hade varit bättre om dom fått jobba lite tidigare. Black går mer in i rollen som dryg diva än artist på en festivalscen, medan showen inte når hela vägen så det blir varken hackat eller malet, inte bra musik eller en vettig show.
Till slut får låten ”Tribute” som ger mycket allsång. Eftersom de lyckas dra över åtta minuter så blir Black avbruten under sin känslosamma version av David Bowies ”Ground Control to Major Tom” av artisten som börjar i tid på scenen precis bredvid. Sista låten ”Fuck Her Gently” som är menat att vara lågmäld blir fullständigt överröstad av nästa konsert.
Jag hade nog alldeles för höga förväntningar, jag visste ju att det skulle vara pajjigt och roligt, men att inte ens humorn höll förvånade mig mycket.
Text: Liselott Lindberg