Det är dagen innan nationaldagen och solen spricker upp efter en regnig förmiddag i Stockholm, Gröna Lund. Framför Stora Scen fylls snabbt ett publikhav som knappast behöver någon presentation av kvällens artist. Magnus Uggla, över 70 år ung och mer än 50 år som artist, äntrar scenen och det här är startskottet för hans första riktiga sommarturné på över ett decennium. För den som följt honom under vintersäsongens jubileumsshow ”50 år på tronen” på Göta Lejon i Stockholm och Lorensbergsteatern i Göteborg är sommarturnén en naturlig fortsättning på historien.

Med sig på scenen har han delar av bandet som har drivit de fullsatta teaterkvällarna framåt med en precision som sitter i ryggmärgen. Det är inte ett band som värmer upp för sommaren, det är ett band som redan kört in maskineriet till perfektion och nu lekfullt ledigt roar sig på scenen.

Min favorittrumpetare, sedan jag träffade henne för första gången i källaren på Scalateatern, Linnea Jonsson (@trumpetflingan) står på scen med de coolaste byxor jag sett på länge. Det blev ett par extra bilder på henne.

Uggla agerar mer som den eviga tonåringen än som den traditionella rockstjärnan han är. Hittarna haglar: Johnny the Rocker, Fula gubbar, Varning på stan och kvällen avslutas med den klassiska: Jag och min far. Han levererar med den där blandningen av ödmjukhet och total självmedvetenhet som bara den kan ha som vet att han äger rummet utan att behöva bevisa det. Publiken sjunger för fulla halsar och stämningen är på topp.

Första gången Magnus stod på Stora Scen på Gröna Lund var den 22 maj 1975, med bandet Strix i ryggen. Det har inte alltid gått på räls, men i kväll är det revansch, resten är historia.