I kväll står Ingrid Schyborger i centrum. Efter några år i New York är hon hemma igen, med ryggsäcken full av idéer och ett gäng toppmusiker samlade kring sitt senaste projekt Evenfall. Sist jag såg henne var i vintras, på den lilla källarscenen på Scalateatern tillsammans med trumpetstjärnan Linnea “Trumpetflingan” Jonsson. I kväll står Linnea själv ute i publiken, och det är så det funkar i den här kretsen. Man stöttar varandra, man lyssnar, man hejar fram. En äldre musiker sa till mig en gång: – Vem går på konserter? Det får jag nog av på jobbet! Men de här ungdomarna har dedikerat hela sin själ åt musiken, och det märks. Jag ser dem ständigt ute hos varandra och fångar inspiration även när de inte själva står på scen.

Ingrid öppnar med ett solo. Fingrarna springer över strängarna och jag minns direkt den där energin hon alltid har med sitt instrument, snabb, precis och med hjärtat fullt utanpå. Det här är ett band som vågar ta plats och kliva utanför de gamla ramarna. Modernt, samtida, med en internationell touch som man hör att hon plockat med sig från andra sidan Atlanten.

Ingrid har bland annat studerat med Aaron Parks, som jag själv fotograferade tillsammans med Bohuslän Big Band för bara några veckor sedan, jazzvärlden är liten på det viset, allt hänger ihop. Alla i bandet får sin chans att glänsa i improvisationssolon, och när Eliza Salem släpper loss bakom trummorna inser man en gång för alla att det här är musiker att hålla ögonen på. Ett imponerande stycke, både rytmiskt och melodiöst, som glider in i arrangemanget som handen i handsken.

Stämningen i lokalen är på topp. Den där intima spänningen mellan band och publik som bara Fasching kan erbjuda, när det känns som att alla i rummet andas i samma takt, ger precis den sortens upplevelse man bär med sig långt efter att ljuset tänts.

Henning Ullen sitter vid den svarta Steinway-flygeln och bjuder bland annat på sitt eget stycke Tiptoe. Och Dayana Stephens… ja, det går helt enkelt inte att låta bli att imponeras. Han hanterar tenorsaxen som om den vore en naturlig förlängning av honom själv. Tillsammans med Hannes Bennich på altsax bildar de en frontline som verkligen sitter; två röster som hittar varandra direkt.

Det här är ett gäng unga musiker att se upp för och se upp till. Och som om inte det räckte sitter självaste Pawel Lucki vid mixerbordet. Han är sedan länge pensionerad proffsmixare och väljer numera mycket noggrant ut vilka spelningar han tar sig an. Att han säger ja är nästan det finaste betyg Ingrid och hennes kvintett kan få. Lycka till på resan framåt. 

Sättning:

Ingrid Schyborger – bas, komposition

Dayana Stephens – tenorsax

Hannes Bennich – altsax

Henning Ullen – piano

Eliza Salem – trummor

Pawel Lucki – vid mixerbordet