Igår stod äntligen de skotska rockarna Biffy Clyro på scenen i Stockholm igen med sin “The Futique Tour”. Vi har inte sett dem sedan 2022 när de spelade på samma scen som igår.

Jag ska inleda med att säga att jag på inget sätt är opartisk i ämnet. (Är man någonsin?) Biffy Clyro har varit mitt absoluta favoritband de senaste 15-16 åren. Med det sagt fortsätter berättelsen om kvällen.

Först ut ikväll är amerikanska Bartees Strange. Strange släppte sin första fullängdare 2020 och den tredje och senaste plattan “Horror” släpptes 2025. Bartees Strange är idag utan band och håller upp hela showen själv med bara en gitarr och sin röst. Han har en fantastisk röst och vi får stundom finstämd, stundom rivig gitarr rock.

Biffy Clyro släppte sin senaste platta “Futique” i september. De har varit aktiva sedan tidigt 2000-tal och har en trogen skara fans. Biffy Clyro är ju i grunden en trio med Simon Neil i spetsen på sång och gitarr och tvillingarna Ben och James Johnston på trummor respektive bas. Den här turnén har James Johnston tagit en time out och ersattes av Naomi Macleod. Macleod spelar även i sångaren Neils sidoprojekt Empire State Bastard tillsammans med turnégitarristen Mike Vennart som också är på scen ikväll. Dessutom har de en person på synth och två på fiol. Biffy Clyro har alltså växt, inte bara i fanskara utan även ljudbild och därmed möjligheter.

Som sig bör bjuder kvällens en timme och 45 minuter långa konsert på en hel del kontraster, det ligger liksom i bandets natur. Vi hoppar från finstämda “Space” rakt in i den riviga “Wolves of Winter”. Vi får mycket från den senaste plattan och kvällen avslutas med en kavalkad av hits. Vi hoppar från den oerhört vackra Machines rakt in i The Captain. Vi går från den rätt deppiga men fantastiska “Living Is a Problem Because Everything Dies” rakt in i den bubbliga och glada “Bubbles”. Det är som att Biffy (än en gång) lär oss att även om allt är sorg och ilska ibland så kommer det ordna upp sig. Det finns liksom glädje lite längre fram, även om man inte ser det just nu.

Det var en bra konsert, Macleod höll ställningarna bra på basen och publiken sjöng med högljutt i nästan alla låtar. Det var för mig något som skavde lite i början, innan de kom igång och i slutändan var det inte min favoritkonsert med Biffy Clyro, men deras väl ingångna egna skor är oerhört stora att fylla. Och självklart saknade man James, vi hoppas att han blir frisk nog att återkomma snart.

Turnén avslutas ikväll i Köpenhamn, sen väntar en månads vila innan de fortsätter i Australien och USA i april och sommaren bjuder på en hel radda festivalspelningar i Europa.

Jag personligen sitter nöjd i min nya Biffy hoodie och längtar redan till nästa gång jag får se dem live.

Under åren har vi gjort många bevakningar av Biffy Clyro, se dem alla här: Biffy Clyro på Live News.