När man är på festivaler som Where’s The Music? så är det helt omöjligt att hinna se alla konserter. Men jag brukar försöka gå på några oplanerade och rena chansningar, man vet ju aldrig vad man kan hitta för små guldkorn. Utan några förväntningar alls går jag in på Elin Rigbys konsert på Crescendo. När jag cirka en kvart innan avsatt tid kommer in i lokalen, då är det ganska tomt, men det fyller på allt eftersom vi närmar oss konsertstart och när Elin med sina två andra musiker kommer in på scen, ja då är det en riktigt stor publik.

Musiken kommer igång och jag står där med känslan av att hackan slog i golvet. Det är tydligen första konserten de gör och ändå gör dom det så jäkla bra. Härligt samspelt, bra kontakt med varandra och inte minst med publiken. Jag inser att jag inte känner till låtarna än, men jag kommer lyssna och längta efter att få se dom snart igen. Elin Rigby är så jäkla bra och helt klart fredagens oväntade wow-upplevelse.