Årets första festival har gått av stapeln redan i februari! Den helt nystartade Where’s The Music? i Norrköping är FKP Scorpios senaste tillskott på den svenska festivalhimmelen. Festivalen är tänkt som en showcasefestival, alltså en festival med väldigt många band och lite kortare set, till stor del inriktad på och för branschen. Lite som en svensk version av South by Southwest eller Örebrofestivalen Live at Heart. Under tre dagar spelar närmare 150 artister på tio scener utspridda i Norrköpings industrilanskap, dagtid hålls konferens med föredrag och diskussionspaneler.

Vi uppskattar det här initiativet väldigt mycket av flera olika orsaker:

1. I februari är sommaren med sina festivaler och övermättade musikutbud väldigt långt borta och festivallängtet är enormt
2. En showcasefestival där man får möjlighet att upptäcka nya favoriter och att timme efter timme springa runt och bli överraskad av tidigare helt okända och helt nya favoriter.
3. En lite mer branschinriktad festival gör att många som är på plats är mest intresserade av musiken och den allmänna dräggfyllan som man ofta förknippar festivaler med, hålls till ett minimum. Även om lördagkvällen var lite mer festig (som sig bör).
4. Man får även möjlighet till mer naturliga möten och knytpunkter med andra i branschen.

Med 150 akter är det supersvårt att bestämma vad som var bäst, vi var fyra personer på plats och lyckades täcka nästan en tredjedel av det enorma utbudet. Vi hittade alla nya favoriter och några av dessa som rekommenderas varmt av oss är: Kite, My Heart is a Metronome, Silvana Imam (fantastisk show) och Kid Astray. Det finns många fler, kolla in bilderna och läs mer under respektive band här till höger. Jag har fått en hel del nya ”måste-se” på min lista, bland andra alla ovanstående. Vill du hitta ny musik men inte hade möjlighet att närvara finns alltid Spotify listan att lyssna på. Det är musik från väldigt många olika genrers och endel gränsöverskridande.

Festivalen arrangeras av en festivaljätte och det märks mycket tydligt; det mesta funkar utan problem på första försöket. Ett undantag var att en av krögarna (Stopet) valde att tvinga alla besökare att hänga in jackan. Det låter fånigt, men något som blir en logistisk mardröm i februari för alla som springer runt och lyssnar på band på olika scener; att då behöva stå i kö på väg in i lokalen för att hänga av sig jackan (och betala), sedan titta på 25 minuter spelning för att sedan behöva stå i kö på väg ut igen när man har bråttom till nästa spelning. Det gör att man inte kommer tillbaka. Att vakterna dessutom valde att ta diskussionen med folk som inte ville hänga in jackan till den grad att polisen dyker upp med fyra bilar och en piket, över en jacka. Till saken hör att lokalen var en av de absolut minsta och scenen var felvänd så det fick max plats 20 personer framför scenen. Vi var flera som valde bort konserter på den här platsen, något som naturligtvis skadar de band som spelade. Man kan jämföra lokalen med Tegelvalvet/Pub Wasa som låg tvärs över torget och hade liknande förutsättningar men där man fick ett glatt och varmt välkomnande i dörren och det gick bygga ut en förhållandevis stor publik framför den lilla scenen. Då kommer man gladeligen tillbaka.

Slutbetyget för den här festivalen är sjukt bra. Vi var samtliga väldigt nöjda och man trodde att man skulle fått sin musikabstinens lite stillad, men vi fick helt motsatt verkan: jag vill ha MER! NU! Till nästa år tänker jag se till att jag kan vara där även på torsdagen, för jag räknar med/hoppas på att detta kommer upprepas igen! Jag hoppas då att det kommer lite mer allmänhet för att fylla de ibland lite glesa publikhaven, så fler får möjlighet att upptäcka ny musik!