Klippanpågen Thomas Holst återvänder med Holst & Planeterna. Med ett förflutet i Kommissarie Roy och Wilmer X,  medlem i Torsson och dessutom som soloartist har Thomas Holst gott om låtar att gräva bland. Det blir nytt och det blir gammalt. Vi får höra låtar från Thomas Holsts soloalbum Epatraktorland och Härmapa. När Wilmer X Vem är den flickan inleds jublar ett fullsatt Norrehus. Den liiite långsammare versionen är fantastiskt bra och givetvis får vi höra också Kommissarie Roys Klippanpåg. Det dyker t o m upp en liten textremsa i publiken ”Du lille Klippanpåg, har du allri vatt ude förr”.

Holst & Planeterna spelar alla låtar de hunnit repa in och lite Klippanhistorier vävs in i mellansnacken. Det är hemvändarkänsla över kvällen, det är trångt, fullsatt, charmigt och go stämning.

Du Holst, repa in fler låtar och kom tillbaka, så fyller vi Norrehus igen!

Det för året återförenade Legendary Lovers inleder och gör det bra. De blir tajtare för varje gång och det märks att de trivs på scen. Basisten Anders Wieslander är förresten the hardest working bassplayer i regionen, han inleder kvällen i Legendary Lovers och fortsätter i Holst & Planeterna, bra jobbat! Det här var såvitt jag vet Legendary Lovers sista bokade spelning så här långt. Jag och många med mig hoppas det blir fler, för det här börjar låta riktigt bra. Osvagt gött ju, liksom!