Dagen till ära får vi även två supportband, först ut är Thundermother som med sin energiska hårdrock får folk att fylla på lokalen. De märks att tjejerna har roligt på scenen, de ger järnet och låtarna avlöser varandra i ett härligt tempo som de aldrig tappar.

Sedan är det dags för Bombus. Fortfarande är det ungefär haltfullt i lokalen. De levererar en tung matta av ogenomtränglig metal.

När Danko Jones kliver på (aningen sena efter ett brandlarm som gick) är lokalen fullsmockad. Att se Danko Jones live är nämligen en upplevelse. Energin, ilskan och svetten fullkomligt sprutar ut från scenen. Allsången kommer igång riktigt på ”First Date” och vi får även höra låtar som ”It’s a beautiful day”, ”Tonight is fine” och under ”Full of Regrets” får vi ett fantastiskt och bejublat trumsolo. De fortsätter att köra både nytt och gammalt och energin i lokalen stiger för varje låt. Stundtals vajar golvet inne på Medis.

När det kommer till Danko Jones så är pratet mellan låtarna minst lika underhållande. Han har ett fantastiskt munläder och är galet ”rapp i käften”. Han har en bra kontakt med publiken och under ett av hans mellansnack börjar publiken skrika och det fullkomligt skanderades ”danko jones” i lokalen.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att se hela konserten, tydligen lyckades man inte hålla den extrema energin riktigt hela vägen in i kaklet. För väl är väl det, annars hade det hela slutat i en smärre explosion.